Mediakomik

Det kändes som om vi satte svenskdagen i halsen igår. Höjdhoppet gick helt fel med Thörnblad som verkade ha glömt varför han var där och Holm som helt enkelt inte förmådde det där extra. Thomas är dock svår att inte gilla, basketspelaren som bara har hoppat höjd i två år och nu är bäst i världen.

Susanna Kallur gjorde sitt livs lopp och missade precis medaljen. Ännu en fjärdeplats, och visst känns det som om det finns mycket fler fjärdeplatser i mästerskap än övriga placeringar, märkligt. Jag tänker inte kommentera att Kallur grät, hon får göra precis vad hon vill efter sina lopp tycker jag. Det tycker inte media, för hur man än presterar och hur jävligt man än mår så ska man inom några minuter få en mikrofon uppkörd i ansiktet med frågan "hur känns det?". Om Kallur vill ha tid att samla sig så ge henne 10 minuter och återkom. Filma inte tårar och kramar och tvinga fram en intervju.
Fast det roligaste med den historien var DNs efterföljande intervju med Marie Lehmann om hur det kändes att intervjua en gråtande Kallur. Artikeln har den passande rubriken:
"Vad viskade du till Sanna?"
Tala om att blåsa upp något till orimliga proportioner.

Ytterligare ett bra citat:

"Det fordras att vi har en bra dag"
Elfsborgs tränare om lagets chanser att vända 3-0 underläget mot Valencia. Snacka om tidernas underdrift.

Dagens Favorit är aftonbladet som publicerade den här bilden:














Med bildtexten "Här kräks han"

Tack, jag undrade just var han kräktes.